Eftersom att jag inte sov hemma i natt så blev det ingen invägning nu på fredag morgon. Jag bestämde mig istället för att det är en bra idé att väga mig imorgon bitti istället. En dag mer eller mindre spelar nog inte så stor roll. Just nu är jag mest orolig för att hamna på en platå. Jag vet att min viktminskning är och har varit bra och jag vet att jag inte borde oroa mig så länge jag sköter mig. Men fastän jag vet det och fastän jag innan operationen tänkte att jag skulle vara så nöjd med en viktminskning på 0,5 kg i veckan så blir jag panikslagen när jag tänker tanken på att inte fortsätta bara rasa i vikt.
Jag vet att det syns på mig (jag får lägga upp någon före och efter bild snart, jag vet) och jag vet mycket väl att jag har gått ner en massa. Men i mitt huvud är jag fortfarande lika stor. När jag tittar på mig själv i spegeln så ser jag fortfarande en tjej som väger 131 kg. Det läskigste är dock att jag nästan känner mig större nu på sätt och vis, eller inte rent fysiskt, men psykiskt.
På måndag ska jag till min kära samtalskontakt, eller ja, min terapeut får man väl kalla henne. Jag får prata med henne om det här. Mina knasiga tankar och så, hur mina tankar kring min kropp och mat långsamt börjar bli helt förvridna. Måste verkligen ta tag i det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar