Uppåt uppåt uppåt.

Urk, jag känner det. Nu jäklar är jag påväg uppåt. Mer än jag varit på länge. Ingen sömn bara en massa tankar som snurrar i huvudet. Jag vill handla saker, onödiga saker. Vill starta tusen olika projekt på samma gång. Jag försöker vara effektiv men jag kan inte fokusera. Jag vet inte om jag borde ringa min kära doktor. Kanske om det blir värre. Just nu hoppas jag bara att det är en tillfällig fas och att jag kommer komma ner på jorden igen. Sov bara ca en och en halv timme i natt men har arbetat på som vanligt. Jag är inte så trött som jag borde vara. Det är ett tecken, ett jävligt dåligt tecken.

Hur som helst så har julen varit bra, skönt med ledighet även det gick alldeles för snabbt som vanligt. En massa att stå i nu när man är tillbaka på jobbet och varit borta ett antal dagar. Men nu är det dags att gå hem och sen är det bara imorgon också innan det är ledigt ett antal dagar igen. Kan inte fatta att jag tagit mig igenom denna dagen.

Nobody said it was easy, no one said it would be this hard.

Jag är nog sämst i världen på att blogga, men så kan det vara ibland. Nu har jag äntligen semester! Är ledig fram till mellandagarna! Whoop whoop!

I skrivande stund är jag på väg till Landskrona för ett litet besök på lasarettet. När jag väl är där tänkte jag att man kanske kunde undersöka hur det går med remissen och allting.

I övrigt flyter allt på som vanligt. Vissa dagar är bra, andra sämre och vissa dagar vill jag bara krypa in under mitt täcke och inte komma ut igen, så, precis som vanligt alltså. En jävligt rolig sak dock är att jag ska gå och se Eddie Izzard, en av världens bästa män, tillsammans med Hedvig, en av världens bästa kvinnor. Så nu går tiden bannemig gå snabbt fram till april!

Det händer så mycket och så lite på samma gång!

Jag är lycklig för igår fick jag min nya väckarklocka. Ja, det är en stor Boba Fett. Jag fick även två stycken planscher som jag ska sätta upp så fort tillfälle ges. I övrigt så känns det som att det händer saker samtidigt som allting står stilla. Jag blir knäpp av att gå och vänta på besked från Landskrona angående huruvida de skickat min remiss vidare och i så fall vart. Det hade känts avsevärt mycket bättre om jag hade fått en tid, även om tiden varit 3-4 månader bort, då hade jag åtminstone haft någonting att förhålla mig till. Nu känner jag mig bara förvirrad och knäpp.

Den där eviga känslan av otillräcklighet.

Hade idag så kallat medarbetarsamtal på jobbet och som vanligt förväntade jag mig en hel del negativ feedback eftersom att jag i stort sett aldrig kan tro på min egen förmåga. Men, det gick bra och nu är jag glad. Går varje dag nu och längtar efter och funderar på en eventuell operation. Det är ytterst svårt att få ur huvudet. Men jag är glad att jag har tagit ett steg i rätt riktning och initiativ till att få remiss skickad och åberopat vårdgarantin. Jag vill bara att alla bitar ska falla på plats. Rätt mycket att stå i på jobbet, veckorna går otroligt snabbt. På torsdag ska jag till min terapeut, var ett tag sedan jag var där, blir skönt att prata med henne faktiskt. Det är ju som vanligt lite fram och tillbaka med mitt mående. Det är nu dags för sömn så att jag kan komma upp i tid imorgon.

En lat lördag.

Sedan jag bestämde mig för att försöka få den här operationen så har mina tankar hela tiden snurrat kring min vikt och att eventuellt kunna bli av
med den överflödiga delen. Jag ska försöka utmana mig själv och laga mat nästa vecka. Försöka ha med matlåda åtminstone tre gånger. Det är ett steg i rätt riktning. Nästa steg efter det blir att inte äta massa trams i veckorna utan långsamt försöka bryta mitt ständiga ätande av glass och snacks. Jag ska göra allt för att få den här operationen och då måste jag på något vis börja förbereda mig lite. Men inte göra saker för snabbt för då funkar det sällan för mig.

Den första snön har lagt sig lite försiktigt och jag värmer upp mina stackars leder i ett extremt varmt bad. Om det är något ställe där jag känner mig extra fet så är det badkaret. Det finns få platser som man känner sig så klumpig och ograciös. Men det är ingen som ser mig och tur är väl det.