Promenad och kattmys.

Det blev en promenad på 45 min ungefär med min kära vän Dan och efter det ett avsnitt Twin Peaks. När Dan gick hem för att studera lite så drog jag ett avsnitt av Biggest Loser och hade lite kvalitetstid med kattaskrället. Det är himla skönt att hungern har börjat släppa en hel del nu. Nu ska jag ta en dusch och sedan är det bums i säng.

Ständigt dessa fördröjningar.

Försökte få tag på min kära psykiatriker idag. Givetvis så arbetar han bara måndagar och tisdagar, såklart. För ingenting här i livet ska väl gå smidigt? Nåväl, receptionsten som jag pratade med var supertrevlig och väldigt hjälpsam. Hon lämnade ett meddelande att jag önskade att han skulle skicka vidare svaret till Aleris så fort som möjligt alternativt att han skulle försöka få tag på mig så snart som möjligt när han är tillbaka. Hon var mycket förstående och skulle försöka se till så att allting gick så snabbt som möjligt. Så härligt med människor som är trevliga.

Jag tänker att han förhoppningsvis kan fixa det på måndag eller tisdag nästa vecka och så kanske de har svaret på onsdag eller torsdag på Aleris. I så fall kanske de hör av sig och vi kan boka en tid för operation. Hoppas hoppas! Det känns inte som att det är på riktigt egentligen förrän jag faktiskt har ett datum att förhålla mig till. I mitten/slutet av nästa vecka har jag säkert lite bättre koll på hur pass lång tid jag behöver för att gå ner mina kilon. Det får allt ta och sätta fart nu!

Ikväll är det promenad och Twin Peaks på agendan tillsammans med Dan. Dagen har flutit på bra på jobbet men än så länge har jag bara fått i mig en soppa och en shake och utifrån det ca 360 kcal. Har i alla fall redan druckit en liten vatten ungefär så där är jag någorlunda i fas. Nu är det bara två och en halv timme kvar på arbetsdagen och tiden går lyckligtvis väldigt snabbt de allra flesta dagarna.

Bjuder för övrigt på en bild på ett av vårens första tecken som jag såg i morse på väg till jobbet.

Jag måste försöka ge mig själv lite beröm.

Nu har jag lyckats med flytet ett antal dagar. Jag har tagit mig igenom den första jobbiga veckan. Jag tränade igår i en timme, satan vad jag svettades. Jag har varit ute och promenerat annars varje dag den här veckan. Jag har inte fuskat. Jag har nästan lyckats dricka allt vatten, jag har verkligen försökt. Jag har gått ner nästan 3 kg. Ändå är jag inte nöjd. Ändå tycker jag att jag kanske kunde prestera lite bättre. Eftersom att jag är så fet borde ju kilona bara rasa av mig, inte sant? 3 kg är ingenting. Jag måste gå ner 7 kg. Varför går det inte snabbare? Vad gör jag för fel? Jag blir besviken på mig själv och sen blir jag arg för att jag blir besviken. Istället borde jag väl ge mig själv beröm, eller?

Jag är inte alltid bra på att peppa mig själv. Det jag är bäst på är att se det absolut sämsta och sedan bara fokusera på det. Inte se att jag kan göra något bra alls. Förminska allting jag åstadkommer och tänka att det inte är något speciellt, inget som jag borde berömmas för. Så rädd för att ta ut någon typ av seger i förskott. Livrädd för att misslyckas men anser mig själv misslyckad ständigt och jämt ändå. Jag vet att jag måste arbeta med det här. Arbeta med mig själv. Försöka bli av med mina hjärnspöken, men det är inte så förbaskat enkelt. Rent logiskt så vet jag att mitt tänk är orimligt. Jag är inte en hemsk människa och jag är ändå ganska duktig emellanåt. Men det är som att min övervikt alltid har gjort att jag inte kan se det som jag gör bra. Det blir att jag tänker "okej, jag presterar bra på jobbet... men jag är ju fortfarande fet och därmed misslyckad".

Jag tror att jag är i större behov av peppning och stöd under den här processen än vad jag först trodde. Det är inte det att jag trodde att det skulle bli enkelt, men jag trodde nog att jag hade lite mer styrka än vad jag verkar ha. Hur som helst är det dags för dagens första shake, som vanligt blev den försenad för jag har ingen självdisciplin. Måste skärpa mig, kan inte hålla på och slarva efter operationen.

En veckas flyt avklarat!

I morse slog det mig, konstigt nog har det inte slagit mig tidigare, att nu är det på gång, jag har börjat min resa. Jag har tappat 3 kg, det må inte vara mycket på det stora hela, men det är ett steg i rätt riktning. För jag kommer nu ALDRIG att gå tillbaka till mina gamla hemska vanor. Imorgon eller på fredag tänkte jag att jag skulle ringa till Aleris för att se om de har fått något besked från min psykiatriker. Jag vill så himla gärna ha ett operationsdatum. Senså vill jag gärna med lite stolthet i rösten (för så får man vara ibland) att jag har gått ner 3 av de 7 kilon som jag blivit ordinerad att gå ner. Jag är så himla orolig dock för att jag inte ska klara av att gå ner de där kilona. I och för sig så vet jag, rent realistiskt, att om jag förbrukar mer kalorier än jag konsumerar så kommer jag att gå ner i vikt, så är det ju. Men jag kan ändå inte låta bli att bli orolig. På sistone har jag tittat på en massa dokumentärer om fetma och så. Nedanstående dokumentär kan jag rekommendera starkt. Idag är jag i alla fall tillbaka på jobbet, ska snart ut och gå för att ha ett möte, blir en liten promenad och det är ju alltid bra. Ikväll ska jag försöka göra ett eller två träningspass (ca 20 min var). På torsdag blir det promenad med Dan och på fredag ska jag hem till Karl så det blir nog en promenad då också.

Otroligt inspirerade kvinna! 

Så har en vecka gått nästan...

Så var det tisdag igen, ständigt dessa tisdagar! Har varit hemma idag pga feber och allmän förkylning. Har i stort sätt bara sovit. Känns sådär. Men när jag ställde mig på vågen i morse så visade det sig att jag gått ner nästan 3 kg på ungefär en vecka, så det är ju inte fy skam faktiskt. Nu väntar jag bara på att Aleris skall höra av sig och ge mig ett datum så fort de har hört från min psykiatriker. Tänkte jag skulle ta ett långt bad och försöka svetta bort förkylningen, det funkar väl?

Mår riktigt kasst...

Kom precis hem, är så trött att det känns som att jag sprungit ett maratonlopp eller något, så ansträngande var det att bara ta sig hem. Har tydligen 38,5 graders feber. Kul. Precis vad jag behöver. Ska gå och lägga mig och försöka sova bort viruset. Orkar inte med att vara sjuk. Då blir jag så ynklig och gnällig och vill bara ha skräp. Usch.

Så var helgen i stort sett slut...

Tiden går snabbt, det gör den verkligen. Men den får gärna gå lite snabbare! Några ynka dagar till, sen har jag flutit i en vecka. Får se vad vågen säger i morgon. Jag blir nervös. Bäst att jag har gått ner något, annat blir jag mäkta irriterad! Man ska väl få någonting för att plåga sig själv i en vecka? Söndagar är det lätt att man bara lutar sig tillbaka i soffan och försöker göra så lite som möjligt. En vanlig söndag hinner jag klämma en film och x antal avsnitt av diverse tv-serier samtidigt som jag vräker i mig diverse ohälsosamma saker, primärt då kanske glass och snacks av olika slag. Men, den här söndagen har jag faktiskt varit duktig! Nog för att man är ganska trött när man bara äter ca 800 kcal om dagen, men jag har ändå varit ute och promenerat i en timme (i snö och mycket vind!) samt gjort två 30 min träningspass hemma. Jag ÄLSKAR youtube. Där finns verkligen allt. Nog för att jag inte orkar lika mycket som de som gör videorna, men vad spelar det för roll egentligen? Så länge jag anstränger mig och rör på mig! Kan avslöja att jag blev mäkta svettig och känner mig mörbultad. Det kommer vara jobbigt i början, så är det bara, men jag vet också att ju lättare jag blir, desto lättare blir träningen!

Klockan är nästan 18 och jag har bara konsumerat 400 kcal idag än så länge. Blir en soppa till snart och sedan ett litet kvällsmål i form av en chokladpudding tror jag. Har nu även köpt två soppor från Allevo och insett att en av dem kan bli ganska god om man kryddar lite med några nypor paprikapulver och lite extra grönsaksbuljong. Nu ska jag dricka vatten och titta på Biggest Loser, otroligt spännande tillvaro det här.

Denna förbaskade hunger!

Jag är så förbannat hungrig att det inte är klokt. Magen kurrar, jag är helt darrig och klarade knappt av att gå den lilla biten från bussen hem utan att känna mig nästintill svimfärdig. Så, nu är jag äntligen hemma och kan ta en shake, hurra! Jag hoppas så himla mycket att min kropp kan vänja sig snart så att hungern kan släppa något. Annars kommer de här veckorna bli bisarrt plågsamma.

Nu ska jag titta på The Mentalist, dricka shake och försöka samla ihop mig efter en låååång dag.

Kommer det att vända nu?

Så, det är dag 4 (egentligen 3,5 för jag började ju till lunch i tisdags) på flytet. Så, nu känner jag att kanske bör vända och bli lite lättare. Soppan till lunch smakade bättre än vad den gjorde igår och definitivt bättre än vad den gjorde första dagen. Det slog mig innan att nu är jag verkligen på väg, det känns helt galet. Det har inte sjunkit in ännu tror jag. Jag kommer nog inte förstå det fullt förrän jag faktiskt åker in för att opereras. För, jag utgår ifrån att jag kommer att opereras nu. Det hade varit den sjukaste saken i världen om min psykiatriker hade sagt nej. Jag hoppas bara att det går undan och att jag kan få ett ok, ett datum och att jag går ner mina kilon. Idag stod vågen på 129,3 dvs. -1 kg sedan i tisdag (- 1,6 enligt vågen på Aleris, men jag går ju efter min våg hemma). Det kan ju vara bara vatten och sådär, men det hade ju varit trevligt om det satans pulvret redan gett resultat. Jag har bestämt mig för att försöka att inte väga mig varje dag, under flytperioden så var tredje dag, högst! Så det blir till att inte väga mig förrän på måndag. Ska försöka hålla mig över helgen. Jag ska få till åtminstone en promenad varje dag i helgen, kanske också lite tid på cykeln. Det jag ABSOLUT måste bli bättre på är att dricka vatten, jag glömmer bort det hela tiden. Blir så inne i vad jag håller på med på jobbet så tiden bara flyger iväg utan att jag dricker. Nu har jag verkligen ställt en flaska med vatten precis framför skärmen på datorn så att jag helt enkelt inte kan missa den.

I eftermiddag/kväll ska jag träffa en vän. När vi bestämde att vi skulle ses så hade jag ännu inte påbörjat min galna pulverresa så då hade vi bokat att ta en öl. Men, vafasen, jag kan ju gå ut ändå. Måste vänja mig vid att kunna gå ut och träffa folk på restauranger/barer/caféer utan att totalt tappa kontrollen. Lika bra att börja direkt.

Nu har jag dragit igång The Dark Side of the Moon med Pink Floyd och är redo att jobba på hårt innan det är dags för en liten fikapaus (det vill säga tepaus för mig). Saknar mitt kaffe, men eftersom att jag dricker kaffe med både socker och mjölk så får jag stå över. Nog pausat nu! Work work work! Jag vet inte om jag någonsin nämnt vad jag jobbar som, det är kanske inte relevant? Jag är socionom och arbetar som socialsekreterare i alla fall. Så var det sagt!

Shake it out!

Som alla säkert har märkt vid det här laget, så tycker jag själv att jag är otroligt vitsig. Så när jag tar dagens första shake så lyssnar jag på "shake-relaterad" musik, i det är fallet "Shake it out" med Florence + The Machine. Rackans bra låt! Det gör det hela lite mer spännande. Idag fick jag inte heller i mig första shaken förrän alldeles för sent, det vill säga just nu. Chokladsmaken är nästan (bara nästan) god. Hunger är den bästa kryddan, eller hur var det nu?

Flytet, dag 2.

Jag försöker ta en timme i taget ungefär, men just i skrivande stund känns det kämpigt. Hur i hela fridens namn ska jag orka med det här egentligen? Känner mig seg, huvudvärk smyger sig på. Är inte sådär brutalt hungrig, men det känns. Jag vet att det är värst de första dagarna. Dock känner jag att jag kanske borde avvakta när det gäller en massa fysisk aktivitet. Svårt att orka om man går it för hårt, eller hur är det nu? Ikväll ska jag i alla fall kolla på New Girl och ta ett bad, sen lägga mig tidigt. Måste sysselsätta mig, annars kommer det här gå åt skogen. Soppan var ju ätlig, men ingen större hit. Önskar att man fick äta lite varma koppen eller så. Ska verkligen dubbelkolla listan för att se vad jag kan äta, borde försöka hitta något annat än modifast kanske. Nu ska jag snart gå av bussen och promenera hem. Behöver vila känner jag.

Det flyter på!

Nu var jag allt bra vitsig, inte sant? Eftersom att jag är sämst i världen och absolut inte kan få i mig någonting innan kl. 10 så är det nu dags för dagens första shake. Jag kan ju avslöja att det enda som var positivt med att dricka shaken med hallonsmak igår var att den får chokladsmaken att framstå som gudomlig. Nu gäller det att ta en dag i taget. De första dagarna är värst, så är det med det mesta. Fick ett peppande sms från mamma innan och blev himla glad. Funderar lite på vem jag ska tvinga med på promenad idag... Nåväl. Det är ganska snart lunch också, då får jag den stora äran att testa soppan från modifast också, ytterst spännande.

Planen...

...är som följer:
- 45 min motion 5 dagar i veckan
- pulver för hela slanten
- öka vardagsmotionen
- inte väga mig varje dag
- ringa Aleris om två veckor och se hur det har gått samt rapportera hur det går med viktnedgången
- sysselsätta mig så att jag inte tänker på mat hela tiden
- sluta röka (imorgon)

Det kommer bli en määääkta tuff period men jag ska ta mig igenom det! 4 veckor är egentligen ingen tid alls... Inte sant?

Både bra och dåligt...

Jag vet inte vad jag ska säga. Om jag ska skratta eller gråta. Kanske lite både och. Om vartannat. Har inte fått en operationstid, men har samtidigt inte fått ett nej om operation. De vill kolla av med min psykiatriker om jag är redo för operation. Jag vet att han kommer säga ja, det är ju han som skrivit remissen och allting. Så, jag har fått en vikt jag ska gå ner till, ska gå ner 7 kg. Läkaren skriver idag till min psykiatriker som sen får svara och då kan jag få en tid, kanske kan hela processen ta uppskattningsvis fyra veckor. Det här kommer jag göra: jag kommer att börja flyta imorgon. Jag kommer köra stenhårt och gå ner alla mina kg snabbt som satan och kan då få en tid riktigt fort när de väl fått grönt ljus. Det här kommer gå bra. Psykiatrikern kommer ju att säga att jag är redo. Han sa senast jag var där att de kunde höra av sig från mottagningen om de hade några som helst frågor.

Nu ska jag upp på stan, införskaffa modifast och en våg, för min nuvarande är sönder. Så när jag ringer om två-tre veckor så kan jag få en tid snabbt som bara den. Nu kör vi! Jag ska inte vara ledsen! Jag ska tända till!

Nervös!

Rackans nu börjar jag bli nervös. Först och främst är jag sjukt nervös för att försova mig! Det hade varit helt vansinnigt dåligt. Jag är också nervös inför att inte somna, därav tänkte jag ta en halv sömntablett. Tillräckligt för att jag ska sova men inte tillräckligt för att slå ut mig totalt. Men gick ändå upp någorlunda i tid i morse, halv åtta eller något sånt.

Jag har tittat på ett avsnitt Twin Peaks
med min kära vän Dan så aftonen har varit mycket trevlig. Men, nu börjar det klia i kroppen av nervositet! Fast, som man kan se här, så tar katten det hela med ro:

It has arrived!

Gud vad jag börjar bli nervös inför imorgon. Var och lämnade sista blodproven, det gick bra. Behövde bara sticka två gånger! Jag har fått min spinningcykel! Nu ska jag äta fralla, dricka kaffe och kolla på New Girl. Semester ftw!

Härligt att jag alltid ska misslyckas med något!

Höll på att sortera bland mina papper idag eftersom att det mäkta behövligt. När jag höll på att slänga kuvertet som jag fått med kallelsen till Aleris insåg jag att det låg ett till papper i som jag inte sett, bra jobbat! Detta var en annan del i blodprov som behövde lämnas. Härligt. Alltså hade jag missat att jag skulle lämna någon annan typ också. Jag får helt enkelt gå till vårdcentralen imorgon och lämna den delen av blodproven, får se hur många gånger de behöver sticka mig denna gången. Under fem så är jag nöjd, haha! Nu ska jag försöka ta mig samman, inte vara så arg på mig själv och istället dricka kaffe och titta på senaste avsnittet av Saturday Night Live där Christoph Waltz är host. Älskar honom! Hur som helst så känner jag mig lite såhär just nu:

Angående lämnat blodprov och impulsköp

Ännu ett litet steg närme.

Eftersom att jag är då fruktansvärt duktig (eller?) så var jag idag på vårdcentralen och lät dem tappa mig på lite blod. Dessvärre är jag brutalt svårstucken vilket gjorde att två olika sköterskor fick försöka och sammanlagt gjorde de fem eller sex försök, men det gick lyckligtvis till slut. Nu är jag alltså ett antal rör blod fattigare men ett steg närmre att få beslut om operation, så det är ju spännande. Idag är det den där retliga tisdagen, men det känns som att det kommer att gå undan idag för det kommer att hända en massa saker, möten och liknande. Det är bara att köpa på!

Det var väl spännande med videoinlägg?

Jag brukar själv uppskatta när det finns videoinlägg på folks bloggar, det känns ganska spännande och personligt. Det är just nu bloggar är personliga som de blir extra spännande att läsa, inte sant? Nåväl. Måndag igen. Ständigt dessa måndagar! De återkommer envist var vecka, det är bara att vänja sig antar jag. I och för sig så är jag minst förtjust i tisdagar till skillnad från de flesta som har måndagar som värsta dag. Tisdagar är totalt meningslösa. Måndagar är ju ändå första dagen tillbaka på jobbet efter helgen, man bör vara utvilad och pepp inför nya utmaningar (inte för att man är det oftast, men ändå). På onsdagen så har halva arbetsveckan gått och man kan börja känna att helgen närmar sig. Torsdagen är dagen innan fredag och den där "imorgon är det för fasen fredag"-känslan gör att man kan ta sig igenom dagen. Fredag är fredag helt enkelt. Men tisdag, vad tusan ska man med den dagen till? Minns att min inställning till tisdagar började för länge sedan. I den boken om Pettsson och Findus som handlar om julen så vet jag att Findus var mäkta besviken över att julen inföll på "en vanlig sketen gammal tisdag". Redan vid fem års ålder förstod jag att tisdag är veckans sämsta dag. Nog om det!

Ett första försök till videoblogg.

Nu händer det äntligen saker!

Känns som att det är dags för en liten uppdatering. Allting bara går i ett hela tiden och jag är inte så bra på att blogga, men jag ska försöka bli bättre, speciellt när det faktiskt händer grejer. I tisdags fick jag reda på att min remiss skickats vidare till Aleris, precis som jag ville. Igår ringde jag till Aleris för att höra vad de har för väntetid och fick då reda på att de kan boka in på infobesök redan den 19:e! Nu händer det verkligen grejer. De hade inte fått min remiss ännu men skulle skicka kallelsen så fort de fått remissen från Landskrona.  Så, sammanfattningsvis kan man alltså säga att jag potentiellt kan få beslut om operation ca en och en halv vecka. Knasigt!

I övrigt tänkte jag att jag skulle försöka mig på att spela in ett videoinlägg och se vad det kan bli av det. Spännande, inte sant?

Förbaskat snygg t-shirt som jag införskaffade lite impulsivt. Jag älskar att nörda ner mig.