Också håller man på att bli lite extra knäpp igen.

Det kryper under huden. Ibland så kan man bara känna galenskapen komma krypande. Jag har börjat tycka om någon lite för mycket och för en sekund så fick jag för mig att han tyckte om mig med. Men då hade jag ju fått uppleva lite kärlek och lycka och det går givetvis inte för sig. Fortfarande inget besked från Landskrona. Jag vill veta. Ha något att förhålla mig till. Kunna se fram emot något. Behöver en ljuspunkt i tillvaron. Jag hatar så otroligt mycket att jag inte kan vara avslappnad, ta saker som det kommer. Jag blir alldeles för påverkad. Ibland känner jag mig bara som ett jäkla neurotiskt fruntimmer som alldeles för enkelt blir beroende av andra människor. Det är klyschigt att säga, det är jag medveten om, men jag önskar att man kunde stänga av känslor. Jag vill inte titta på mobilen var femte minut och önska att han hört av sig.

Jag ska göra slag i saken och ringa till Landskrona och se hur det går med min remiss.